Hej !
Jag tackar och bockar allra ödmjukast över era värmande mail och kommentarer inne hos mig. Jag förundras varje dag över hur magisk denna bloggvärld är. Hade inte min dotter peppat mig att starta min blogg hade jag aldrig lärt känna Er.
Tur man aldrig vet vad man har framför sig...
Trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt som det blev.
För några år sedan bröt jag nyckelbenet i en trafikolycka. Det ledde senare till en behandlingsskada och två misslyckade operationer. Tiden som följde blev naturligtvis jobbig med tre små barn. Men den tiden känns idag som en baggis.
Då kunde jag ju iallafall gå och använda en arm.
Smärtan klarar jag men usch så jobbigt att ständigt vara hänvisad till sängen eller soffan. Beroende av andras hjälp hela tiden. Jag är ju en aktiv person som sällan sitter still. Älskar att pyssla, måla, städa (ja det är sant), påta i trädgården, leka med barnbarnen, promenader mm. Så det blev en stor omställning...
I veckan bor vi hos min mamma för maken tänkte det skulle vara mindre tufft om jag slipper se allt omkring mig som jag vill göra. Så ikväll sitter jag hemma hos äldsta dottern och bloggar med er.
***
Hittade lite bilder i datorn som jag aldrig visat.
Det här zinkbordet brukar stå ute på sommaren, men fick nu plats i köket.
Byter saker här med jämna mellanrum.

En variant av rullar som jag såg en annan duktig bloggare gjort.
Tyvärr har jag inte min "bloggbok" med mig nu, och minns inte vem det var.
Vänder man på dem finns denna text, hämtad från Ninas vackra bloggnamn.

Nu ligger de framför fönstret, men ska sedan ligga mellan fönsterrutorna.

Ha det gott mina vänner och glöm inte bort att rösta på Gúa eller Hanna
i tävlingen hos Indiska.
Varmaste kramarna
Viveka
Jag tackar och bockar allra ödmjukast över era värmande mail och kommentarer inne hos mig. Jag förundras varje dag över hur magisk denna bloggvärld är. Hade inte min dotter peppat mig att starta min blogg hade jag aldrig lärt känna Er.
Tur man aldrig vet vad man har framför sig...
Trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt som det blev.
För några år sedan bröt jag nyckelbenet i en trafikolycka. Det ledde senare till en behandlingsskada och två misslyckade operationer. Tiden som följde blev naturligtvis jobbig med tre små barn. Men den tiden känns idag som en baggis.
Då kunde jag ju iallafall gå och använda en arm.
Smärtan klarar jag men usch så jobbigt att ständigt vara hänvisad till sängen eller soffan. Beroende av andras hjälp hela tiden. Jag är ju en aktiv person som sällan sitter still. Älskar att pyssla, måla, städa (ja det är sant), påta i trädgården, leka med barnbarnen, promenader mm. Så det blev en stor omställning...
I veckan bor vi hos min mamma för maken tänkte det skulle vara mindre tufft om jag slipper se allt omkring mig som jag vill göra. Så ikväll sitter jag hemma hos äldsta dottern och bloggar med er.
***
Hittade lite bilder i datorn som jag aldrig visat.
Det här zinkbordet brukar stå ute på sommaren, men fick nu plats i köket.


En variant av rullar som jag såg en annan duktig bloggare gjort.
Tyvärr har jag inte min "bloggbok" med mig nu, och minns inte vem det var.


Nu ligger de framför fönstret, men ska sedan ligga mellan fönsterrutorna.

Ha det gott mina vänner och glöm inte bort att rösta på Gúa eller Hanna
i tävlingen hos Indiska.
Varmaste kramarna
Viveka